Kazandibi

Kazandibi är en turkisk mjölkpudding vars botten medvetet bränns tills den mörknar och karamelliseras. Namnet betyder “kastrullens botten”, en hänvisning till det brända lagret som bildas på botten av kokkärlet. Det är en välkänd dessert i turkiska konditorier och hemkök, och den brända basen är det som skiljer den från andra mjölkpuddingar.

Vad det egentligen är

Mjölk tjocknas med socker och en stärkelse, oftast rismjöl eller majsstärkelse, ofta med lite grädde, och kokas långsamt tills den är slät och tjock. Blandningen hälls i en bred kastrull. Socker strös på botten och botten hålls över direkt värme tills den svartnar i fläckar. Puddingen hälls sedan över det brända lagret och får stelna. När den är kall vänds den ur formen så att den mörka botten hamnar överst, och skärs i rutor eller kilar.

Kazandibi är inte en vaniljkräm. Den innehåller inga ägg, och smaken kommer från mjölken och det karamelliserade sockret. Den klassiska puddingen är vegetarisk och innehåller ingen vete, eftersom stärkelsen är rismjöl eller majsstärkelse.

Hur det serveras

• Kall, vänd ur formen och skuren i rutor eller kilar med den brända sidan upp.
• På en liten dessertallrik, oftast ensam efter måltiden.
• Serverad kyld, så att puddingen stelnar och skorpan förblir fast.

Så skriver du det på menyn

• Ange den som en turkisk mjölkpudding och skriv att toppen är bränd och karamelliserad, så att gästerna förväntar sig en bittersöt skorpa.
• Märk tydligt ut mjölk. Puddingen görs med mjölk och grädde, så ange MJÖLK på menyn.
• Skriv att rätten är vegetarisk och gjord med stärkelse, inte mjöl, så att gäster som är oroliga för vete vet att det klassiska receptet inte innehåller vete.
• Skriv att den serveras kall och att basen är medvetet bränd för att bli mörk.