Berliner

Berliner är en jästdegskula utan hål, fritterad, fylld med sylt genom ett dolt snitt och pudrad med socker. I Tyskland äts den både kring nyår (Silvester) och under karnevalstiden (Karneval, Fasching). Till nyår brukar bagerier traditionellt smuggla in en fylld med senap bland syltmunkarna, och att dra fel har i generationer varit en liten tysk ritual.

Vad det egentligen är

En jästdeg berikad med ägg, mjölk, smör och socker, med en nypa salt, jäser, formas till bollar och fritteras i olja eller fett i stället för att gräddas. Därför får den en blek ring runt mitten, där degen mötte det heta fettet. När den svalnat trycks ett litet hål in i sidan och sylt — klassiskt av rött bär, plommon eller jordgubbar — spritsas djupt in i mitten. Utsidan avslutas med ett rejält lager socker, ibland glasyr i stället.

Namnet beror på region: Berliner i stora delar av Tyskland, Pfannkuchen i själva Berlin, Krapfen i Bayern och Österrike samt Kreppel eller Kräppel i Hessen. Fyllningen är dold, så en god Berliner avslöjar den först vid första tuggan.

Hur det serveras

• Äts oftast hel, med handen, i rumstemperatur.
• Pudrad med strösocker eller florsocker, den klassiska avslutningen.
• Kring nyår och under karnevalstiden; sennapsvarianten som skämt dyker ibland upp hos bagerierna vid nyår.

Så skriver du det på menyn

• Ange gluten (vete), ägg och mjölk; den berikade degen innehåller alla tre. Serveras en sennapsfylld skämtvariant, nämn även senap.
• Ange vilken sylt som används; plommon, jordgubbe och aprikos är vanliga och värda att nämna.
• Nämn om du glaserar med glasyr i stället för att pudra med socker; stamgäster har ofta en favorit.
• Notera att den är bäst färsk; dagen efter blir en Berliner märkbart fet och degen förlorar sin lätthet.