Nasi goreng

Nasi goreng är gårdagens ris som wokas hett och snabbt med vitlök, schalottenlök, sambal och rikligt med kecap manis, den söta, trögflytande sojasås som ger mörk färg och en lätt karamellton. Det är indonesisk vardagsmat, lagad hemma till frukost lika väl som köpt på en warung vid midnatt. Rätten är också en av dem gäster utanför Indonesien ofta redan känner till.

Vad det egentligen är

Ris kokt dagen innan, tillräckligt torrt för att kornen ska separera, läggs i en het wok. Först har en pasta av stött schalottenlök, vitlök och sambal frästs tills den doftar. Kecap manis tillsätts därefter och täcker riset, som blir djupt mahognybrunt när sockret lätt karamelliseras vid wokens kant. Ett stekt ägg, vanligtvis med hel gula och tunt krispiga kanter, läggs ovanpå i stället för att blandas ner. Räkchips, gurka och tomat serveras bredvid.

Kecap manis skiljer nasi goreng från andra sorters stekt ris i regionen. Thailändska och kinesiska varianter kryddas med fisksås eller ljus soja och förblir ljusare. Nasi goreng ska vara mörkt och lätt sött. Utan kecap manis blir det en annan rätt, även om tillagningen i övrigt är välgjord.

Hur det serveras

• På en tallrik med stekt ägg ovanpå och krupuk, räkchips, vid sidan av.
• Med skivad gurka, tomat och en limeklyfta.
• Med extra sambal separat för gäster som vill ha mer hetta.

Så skriver du det på menyn

• Ange vilket protein som eventuellt blandas i. Kyckling, räkor och överbliven satay är vanliga tillägg.
• Upplys om ägget och sojan i kecap manis.
• Erbjud att utelämna sambal i stället för att utgå från att alla gäster vill ha samma styrka som på en warung.

Ingredienserna, allergenerna och kostinformationen här beskriver ett typiskt recept. De är ingen bindande deklaration för någon enskild restaurang: recept, portionsstorlekar och använda produkter kan variera.