Locro

Locro är en tjock gryta med hominy, pumpa, bönor och blandat kött, som sjuds i timmar tills den nästan får konsistens som gröt. Besläktade varianter med liknande namn äts i hela Anderna, men i Argentina har rätten en officiell ställning: den förknippas starkast med firandet av landets självständighetsdag och revolutionsdag i maj och juli.

Vad det egentligen är

Torkad hominy blötläggs och får sedan sjuda i timmar i en stor gryta tillsammans med pumpa, vita bönor och olika sorters kött – fläsk, nöt, chorizo och ibland svål eller grisfot. Allt kokar ihop till en tjock, nästan grötlika konsistens, inte en klar buljong med fasta bitar. Den långa, långsamma tillagningen mjukar upp majsen helt och låter köttet släppa sitt fett i basen. En bra locro bedöms efter hur väl allt har kokat ihop, inte efter att en enskild ingrediens sticker ut.

Det är en rätt för många människor och för särskilda dagar. Locro lagas traditionellt i stora mängder till offentliga och privata sammankomster på Argentinas nationaldagar, snarare än som vardagsmat. Omfattningen och tillfället är lika mycket en del av rätten som receptet.

Hur det serveras

• Het och tjockt uppslevad i en skål; ibland skummas fettet av och serveras bredvid som garnering.
• Med den starka såsen quiquirimichi skedad ovanpå eller serverad vid sidan.
• Som huvudrätt, tillräckligt mättande för att utgöra hela måltiden.

Så skriver du det på menyn

• Ange vilka sorters kött som ingår; blandningen varierar mellan hushåll och regioner.
• Grundreceptet innehåller inga större vanliga allergener; ange bröd som serveras till separat.
• Säg om den bara erbjuds kring Argentinas nationaldagar eller står på menyn året runt.

Ingredienserna, allergenerna och kostinformationen här beskriver ett typiskt recept. De är ingen bindande deklaration för någon enskild restaurang: recept, portionsstorlekar och använda produkter kan variera.