Kheer

Kheer är ris som får sjuda långsamt i mjölk med socker och kardemumma tills det tjocknar till en pudding. Det är sötsaken som förekommer vid nästan varje indisk högtid och familjemåltid, enkel nog att laga på vilken spis som helst men ändå betraktad som en riktig festdessert.

Vad det egentligen är

En liten mängd ris, ofta krossat eller av en kortkornig sort, får sjuda länge i en stor mängd mjölk. Man rör ofta så att mjölken inte fastnar i botten av grytan. När vätskan reduceras tjocknar mjölken av stärkelsen från riset till något mer likt en lös pudding än soppa. Smaken koncentreras under kokningen och behöver inte mycket utöver socker, kardemumma och några nötter.

Tålamod, inte förtjockningsmedel, är hela tekniken. En kheer som skyndas på med hög värme bränner mjölken och utvecklar aldrig samma djup. Långsam reducering under stillsam sjudning ger både konsistensen och den koncentrerade smaken.

Hur det serveras

• Varm eller kyld beroende på årstid och region.
• I en liten skål, garnerad med hackad pistage, mandel eller några russin.
• Som avslutning på en festmåltid eller dessert vid en familjemiddag.

Så skriver du det på menyn

• Upplys tydligt om mjölkprodukter.
• Ange om den serveras varm eller kyld; båda är traditionella och gäster kan ha en preferens.
• Nämn om nötter används som garnering; det är en vanlig allergen som gäster vill känna till i förväg.

Ingredienserna, allergenerna och kostinformationen här beskriver ett typiskt recept. De är ingen bindande deklaration för någon enskild restaurang: recept, portionsstorlekar och använda produkter kan variera.